Låt mig berätta
Bussana Vecchia - Gallerier i förfallna ruiner
Spröda, säregna toner från en tvärflöjt söker sig genom ruinerna. Som i sägnen om råttfångaren från Hameln följer jag de lockande, hesa tonerna genom de förfallna gränderna mellan ruinerna. En bastant, öppen trädörr skymtar, ovanför dörren hänger och klirrar en skir mobil av glasdroppar. Tvärflöjtens drill tränger ut genom den öppna dörren och där innanför, inne i ruinen upptäcker jag den mest utsökta ateljé.
Förundrad ser jag allt det vackra, konstverk i trä, smycken, gammaldags hantverk. Allt smakfullt arrangerat med dämpad belysning.
Jag har kommit till Bussana Vecchia, konstnärsstaden som ligger några mil strax öster om San Remo i Italien. Högst upp på en bergstopp med utsikt över Evert Taubes besjungna Colla Bellas höjder och med Medelhavet som ett blått dis i fjärran ligger den spöklika ruinstaden och ruvar på sina hemligheter och sitt tragiska öde.
På väg upp till Bussana Vecchia, längs de slingrande serpentinvägarna är det omöjligt att ana att denna till synes helt öde ruinstad härbärgerar konstnärer från hela världen som tagit sin tillflykt till ruinerna och gjort dem beboeliga.


